Singel.
Ensamstående.
Statustillstånden som jag tillhör.
För en tid sedan råkade jag lova ett löfte till en av mina allra bästa vänner.
Hon känner mig som ingen annan och har varit med mig under alla resor.
Resorna med alla män höll jag på att skriva.
Vilket jag just också gjorde men inte menade i bemärkelsen mängd.
Mitt kärleksliv har under ganska lång tid varit slutet skulle jag vilja säga.
Han som jag bearbetat då och då här på bloggen har hållt mitt hjärta fängslat under lång tid och när jag slitit mig loss i korta perioder har jag knappt hunnit börja leka innan han kommit tillbaka för att sedan återgå.
Om och om igen.
Ja.
Jag menar leka och inte leta.
För jag tror inte att jag saknar en fast relation så mycket.
Mest lek och bus faktiskt.
I vuxenlandet då såklart.
Löftet är hur som helst att joina en datingapp.
Mitt största anti och stora nej.
För mig ska det bara hända.
Kemi som överraskar så det sprakar och slår blixtar.
Finns inget bättre.
Sällsynt men fantastiskt när det händer.
Speciellt.
Då känns ju inte onaturliga möten via en app så där väldigt kittlande i magen direkt.
Självförtroendedöden direkt.
Min vän menar att staden vi bor i är utarmad på härliga singelmän att spraka
spontant med och har nu alltså att fått mig att ge vika för mina förutfattade meningar om saken i fråga.
Jag bävar och skräms men bryter aldrig ett löfte.
Så när vi dricker vin tillsammans för första gången efter att hennes älskade bebis kommit till oss så smäller det.
Kanske sprakar tom.
Jag tvivlar men älskar utmaningar och försöker se detta som en sådan.
Vad vill jag då?
Har så länge varit stängd i hjärtat för flörtande att jag knappt hunnit tänka på saken.
Sedan hände det plötsligt en liten men ack så viktig incident på jobbet en dag.
En manlig kund klev in och ville ha min hjälp.
Frågade något som gjorde att jag var tvungen att gå till lagret för att undersöka.
Där.
Prick där och då hände det där som händer när man öppnar upp för flört.
Jag kommer nämligen på mig själv under mina steg ned mot lagret med att fundera över hur jeansen sitter i baken eftersom jag misstänker att han tittar.
Jag tar även en hemlig snabbkoll i spegeln på väggen och gör hårtricket (när man drar fingrarna genom håret på sitt eget specialsätt och hinner dessutom tänka att det var ett bra drag att platta det extra mycket just den här dagen) innan jag återvänder till honom med svar.
Detta mina vänner hade inte hänt för någon månad sedan.
Så kanske är jag redo att faktiskt våga för att eventuellt vinna?
Läste en skön recension i ett nr av ELLE av mötes appen Tinder.
De ställde sig samma fråga som jag ställer mig.
Kärlek eller ligga?
Vad är tanken?
Två väninnor testade under två månader och överraskades glatt.
Den ena hittade kärleken på riktigt och den andra hade mest kul.
Både kärlek och ligga alltså.
Tänker att det alltid är bra att tänja lite på sina egna gränser och gå utanför sin comfortzone men skjuter ändå stressat det hela framför mig som ett ombokat tandläkarbesök.
Än har inte vår lilla bebis kommit och vinkvällen känns långt bort på tryggt avstånd.
Vem vet.
Plötsligt händer det kanske och jag står där och gör hårtricket igen framför Mr Right.
Utan dating appen.
Hoppfull är ordet för dagen och glädjerus över mitt nervösa larveri är känslan i kroppen.
Det är dags nu.